Test

Under 2006-2007 utvecklar jag ett antal projektidéer som alla har något gemensamt; de omfattar ett sammanförande av olika konstformer. Utöver de konstnärliga idéerna reflekterar jag över möjligheten att sammanföra företag och organisationer kring realiserandet av projekten. Eftersom de konstformer jag vill sammanföra – glas, musik, cirkus och film – traditionellt befinner sig i olika branscher, innebär det även att sammanföra dessa branscher och verksamheter.  Projektets ursprung är en mängd delar, men genom att sammanföra dessa delar växer en ny helhet fram – Beyond & Within. Kort och gott samspel mellan scenkonst, film och konstglas i samarbete med kulturinstitutioner och näringsliv. För att kunna realisera de projekt jag utarbetar tar jag kontakt med olika institutioner, företag och organisationer för att undersöka möjligheterna till ett gemensamt genomförande. Till slut utkristalliseras fyra organisationer: Orrefors Kosta Boda, Regionteatern Blekinge Kronoberg, Smålands Museum Sveriges Glasmuseum och Cinenic Film.

Parallellt undersöker jag dessutom möjligheten att vid olika konstnärliga högskolor och universitet bedriva forskning med fokus på samspel mellan olika konstformer. Även här ser jag möjlighet till samarbete mellan olika högskolor, eftersom forskningsområdet är interdisciplinärt.

I samband med KK-stiftelsens utlysning av forskningsmedel för utökad samproduktionskompetens, kontaktar jag Dramatiska institutet som accepterar att vara värd och huvudman för projektet Beyond & Within.

Projektet beviljas medel och sjösätts den 14 juni 2008.

Samspel mellan olikheter

Det hela börjar med en idé till en film – FISH. Jag vill sammanföra cirkus och film och skriver ett manus med cirkusartisten Gry Lambertsen i åtanke. Intresset för att sammanföra konstformer har jag burit med mig under hela mitt konstnärsskap. Jag tilltalas av tanken att länka samman olikheter, som vid en första anblick kan verka oförenliga. Hur skapas en kommunikation mellan olikheterna? Vad händer när de sammanförs? Uppstår något nytt? Utmaningen ligger i att se samband och hur dessa samband i sin tur skapar en ny struktur. Man måste ha olika perspektiv igång samtidigt; ett långt ifrån, för överblick, och ett nära detaljerna och det praktiska genomförandet. Detta sätt att tänka gällande konst prövar jag att applicera på  organisationer och geografiska platser. Vad händer om man sammanför en bruksort med cirkus och glasblåsning? Ett stort företag, en länsteater och en hel region?

Min bakgrund

Tidigt i min yrkeskarriär börjar jag leva parallella liv inom film- och scenkonstbranschen. Som student på Mimlinjen vid Danshögskolan i Stockholm träffar jag filmregissören Ella Lemhagen och vi påbörjar ett samarbete som skulle visa sig bli mångårigt. Till en början medverkar jag i hennes filmer som skådespelare, men efter några år startar vi film- och teaterprojektet På Väg som resulterar i två långfilmer och en soloföreställning. I filmprojekten jobbar jag med skådespelarnas fysiska uttryck, koreografi, koreografi för film  och som regiassistent under inspelningen.

Jag och Ella lyckas ordna finansiering för att arbeta och repetera med de väldigt unga skådespelarna. Inom film är det ofta svårt att få finansiärer och producenter att se värdet med ett gediget förberedelsearbete. Men det konstnärliga teamet och skådespelarnas förberedelser är viktiga för att garantera ett bra konstnärligt resultat. Efter några år som skådespelare på olika teatrar och i projekt börjar jag regissera utifrån de idéer jag har. I min första uppsättning jobbar jag med mimare och kombinerar text och rörelse – något som jag sedan fortsätter att utforska i ett antal föreställningar. I andra produktioner jobbar jag med nyskriven dramatik. Jag blir anställd hos Cirkus Cirkör som konstnärligt ansvarig för Cirkuspiloterna (deras utbildning av cirkusartister) och börjar regissera cirkus. De produktioner jag regisserar har gemensamt att de alltid utgår från en originalidé, ofta min egen, men ibland utifrån en idé från någon annan inom produktionen. De genomförs oftast i projektform och utanför institutionsteatrarna. Ekonomiskt är det ett problem eftersom medlen är knappa. Det blir särskilt tydligt vad gäller de projekt där jag jobbar med mim, dans och cirkus. Dessa konstformer är inte representerade i någon högre utsträckning på institutionsteatrarna, som har helt andra ekonomiska resurser. Konsekvensen blir en strukturell och ekonomisk snedfördelning. Den ter sig extra märklig med tanke på att det finns högskoleutbildningar där det utbildas dansare, mimare och cirkusartister. Självklart får det dessutom en konsekvens för utvecklingen av de olika konstformerna.

Innovation och förproduktion

Under 2006-2007 uppstår olika idéer till projekt som har det gemensamt att de omfattar ett sammanförande av olika konstformer. Till slut finns det fem idéer som jag tycker kan vara värda att undersöka vidare. Och som det  vore roligt att genomföra – en inte helt oviktig lustfaktor krävs eftersom genomförandet av idéer kräver mycket tid och energi och oftast inbegriper mycket jobb med lite pengar.  Ett av problemen är att det är svårt att finna finansiering för själva förproducerandet: innovation, produktutveckling, finansieringsarbete, planering och strategiutveckling. Och för genomförandet, det vill säga produktionskostnaderna, som inom scen- och filmbranschen ofta är omfattande eftersom de innefattar många människor och därmed höga lönekostnader. Själv upplever jag att det gamla vanliga sättet, det vill säga att jag jobbar gratis under förproduktionsfasen för att sedan få betalt under genomförandefasen, inte längre är en konstruktiv väg att gå. Framförallt känns den otidsenlig och inte utvecklingsbar på sikt. Dags för en ny modell. Jag börjar fundera på nya sätt att finansiera, organisera och distribuera konst…

Organisering, finansiering och distribution

2006 skickar jag in manuset FISH till Dorismanifestets manustävling – och vinner en producent, med ett produktionsbolag; det göteborgsbaserade Cinenic Film. Eftersom svensk kortfilm generellt har svårt att nå ut till en ny publik (eller en publik över huvud taget) utvecklar jag idén vidare till att även omfatta en föreställningsversion baserad på samma konstnärliga material som filmen. Genom att visa filmen i samband med föreställningen skulle filmen få en distribution i nya visningsfönster. Jag börjar kontakta olika institutionsteatrar i Västra Götalandsregionen, eftersom det är där filmen kommer att produceras.

Samtidigt går jag vidare i mina funderingar kring att använda en geografisk plats som utgångspunkt för en konstnärlig idé. Den region utanför Stockholmsområdet som jag är bäst bekant med är Småland. I Småland finns Glasriket. Eftersom jag är intresserad av att sammanföra olikheter för att få någonting nytt att hända, sträcker jag mig utanför min huvudsakliga bransch – scenkonst och film.

Det som kommer till mig är glaset, som på ett sätt är en syntes av regionen – en massa sand, vatten och skog till bränsle. Lägg därtill mycket hårt arbete med att förädla produkten. Glasblåsning är en kunskap som det tar mycket lång tid att erövra för att uppnå den skicklighet som krävs. Precis som med cirkus. Idén till Cirkus i Glasriket är född. Tillsammans med producenten Jan Dzedins påbörjas arbetet med att realisera projektet. Vi kontaktar Torsten Jansson, Vd och koncernchef för New Wave Group där Orrefors Kosta Boda ingår, för att diskutera ett framtida samarbete. Det visar sig att intresset är ömsesidigt.

Två delprojekt

I samma region  finns även Regionteatern Blekinge Kronoberg.  I samband med  mitt uppdrag som samverkanskonsult åt teatern våren 2008 ser jag möjlighet till samspel mellan teatern och Smålands Museum Sveriges Glasmuseum. Intresset väcks, men hur ska det gå till? Jag börjar spåna kring beröringspunkter och samband mellan de olika verksamheterna och föreslår att vi utgår från glaskonstverk ur museets samlingar. Samtalen leder vidare till det gemensamma konceptet Enterprise – En Rymdresa. Samarbetet med Regionteatern Blekinge Kronoberh utvecklas till att även omfatta Cirkus i Glasriket, där teatern går in med bland annat teknikstöd. Den sista pusselbiten faller på plats då teatern beslutar att producera föreställningsversionen av FISH. De vill dessutom genomföra turné med både film och föreställning. Jag gör en modell genom att länka samman de fem produktionerna, de medverkande institutionerna och företagen. De två delprojekten FISH och Cirkus i Glasriket utkristalliseras.

Forskning

Parallellt undersöker jag möjligheten att vid olika konstnärliga högskolor och universitet bedriva forskning med fokus på samspel mellan olika konstformer. Även här ser jag en möjlighet till samverkan de olika högskolorna emellan, eftersom forskningsområdet är interdisciplinärt. Den samproduktion och samverkan som sker mellan organisationerna och företagen är länkade till de fem produktioner jag tycker är intressanta att utforska. Det faktum att dessa fem är fullt ut iscensatta experiment, det vill säga att de går från idé till färdig produkt som visas för publik och dessutom är finansierade av ovan nämnda institutioner och företag, borde väl vara positivt? Men intresset är svalt. Men då får jag kontakt med KK-stiftelsen. I samband med utlysningen av forskningsmedel för utökad samproduktionskompetens kontaktar jag Dramatiska institutet som accepterar att vara värd för projektet Beyond & Within. Projektet erhåller medel och startar 14 juni 2008.

Tack till

Det är många människor som har hjälpt mig under processen från idé till sjösättandet av Beyond & Within. Bengt Johannisson, Jenny Johannisson och Olof Philipson har läst, kommenterat och kommit med goda råd. Ylva Gislén dåvarande utbildningschef, Dramatiska Institutet kom med input till ansökan. Jan Dzedins har varit en kreativ kompanjon i utvecklingen av Cirkus i Glasriket. De olika institutionerna och företagen som tackade ja till att medverka. Och alla konstnärer som inspirerat mig och sporrat mig till att försöka finna nya sätt att arbeta på.