Test

Åsa om FISH film

Filmen FISH har jag skrivit till cirkusartisten Gry Lambertsen inspirerad av vårt samarbete i ett flertal produktioner för scenen. Förutom att vara en mycket duktig pålartist/akrobat och clown är Gry även en person vars konstnärskap jag känner mig besläktad med. Inte minst hennes stora intresse för olika objekt och föremål. Och djur i plast.

Detsamma gäller filmens manliga biroll som görs av Rune Andersen – expert på slak lina och objektmanipulatör. Gry och Rune driver tillsammans cirkuskompaniet TinCanCompany i Köpenhamn.

Under 2006 skriver jag den första versionen av manus till filmen FISH. När den är klar kontaktar jag dåvarande kortfilmskonsulenten Anne-Marie Söhrman Fermelin som är positiv till idén. Jag skickar även in manuset till Dorismanifestets manustävling och vinner. Priset är en producent /produktionsbolag  Cinenic Film som ska hjälpa till att genomföra filmen. Eftersom svensk kortfilm ibland har svårt att nå ut till en ny publik eller en publik över huvud taget utvecklar jag idén vidare till att även omfatta en föreställningsversion baserad på samma konstnärliga material som filmen. Genom att visa filmen i samband med föreställningen skulle filmen få en distribution i ett nytt visningsfönster.

Den konstnärliga ambitionen är att sammanföra konstformerna cirkus och film. Historien utspelar sig inte i cirkusmiljö utan i en slags förhöjd vardagsrealism där cirkustekniken och rörelsen integreras.  Filmen innehåller ingen talad dialog utan dialogen är fysiskt gestaltad. Musiken och ljudet har en central funktion.

Förberedelser

Att utarbeta ett cirkusnummer är tidskrävande. Först måste en koreografi skapas för att sedan instuderas så att det slutgiltiga uttrycket inte bara redovisar en form utan även når bortom den och blir spelbar för artisten. Cirkusmaterialet i den här produktionen ska även fungera i mediet film vilket ställde en annan typ av krav på både skådespeleri och form.

De cirkusdiscipliner som används i filmen är kinesisk påle och slak lina. Den kinesiska pålen är en vertikal påle som är fixerad i rummet, dvs står still och artisten utför akrobatik klättrande  i den.

Den slaka linan är en balansakt som även kan utföras när linan pendlar från sida till sida. Det  är framförallt detta pendlande moment som jag är intresserad av att fånga på bild. Upp och ner.

Inför inspelningen av filmen genomförs ett antal workshops tillsammans med mig som regissör, fotograf Andra Lasmanis, artisterna Gry och Rune samt scenografen Petra Valén för att undersöka hur vi ska gå till väga.

Den kinesiska pålen förekommer vid tre olika moment i filmen. Ambitionen är att uppnå olika uttryck i dessa tre moment. Vi upptäcker att vissa rörelsemoment som har en viss effekt när de framförs live inte alls fungerar på samma sätt i kameran. Då börjar vi arbeta utifrån kamerans möjligheter och begränsningar och kommer fram till tre olika förhållningssätt i arbetet med de olika scenerna. Eftersom det är fysiskt mycket krävande att klättra i påle och att samma moment därför inte går att upprepa hur många gånger som helst utan långa pauser behöver vi också hitta ett sätt att genomföra det som är fysiskt rimligt för cirkusartisterna och framförallt Gry. Fotografen beslutar även att använda kran för att kunna följa den vertikala rörelse som uppstår i den kinesiska pålen.

De tre scenerna var:
Scen 14. EXT. HYRESHUS – ”DRÖMSCEN” – DAG
En drömscen där allt var möjligt och de tekniskt mest avancerade akrobatiska rörelserna förekommer. Inspirerade av bl a Buster Keaton är ambitionen en lång tagning med få klipp för att understryka att det inte är fråga om trickfilmning utan att allt utförs av artisten själv. För att åstadkomma detta koreograferas och instuderas ett nummer som sedan filmas i sin helhet bl a i helbild. Delar ur koreografin filmas sedan ur andra vinklar.

Scen 21. EXT. GÅRD – DAG
En scen när verkligheten gör sig påmind och det framgår hur svårt det faktiskt är att klättra i en påle. Det inträffar när huvudpersonen, Gerd, upptäcker att hon är utelåst och försöker klättra upp till sin balkong. I denna scen ingår även hanterandet av en plastpåse fylld med vatten med en fisk i, vilket försvårar klättringen.

Här väljer vi att dela upp koreografin i tre olika delar för att kunna filma varje del separat. Det möjliggör även för artisten att ta en paus mellan varje del då vi riggar om kameran.

Scen 21. EXT. GÅRD – DAG
Slutligen en duett där vi är kvar i en slags realism men där samarbetet gör att det går lätt – eller rättare ser ut som det går lätt eftersom det i verkligheten är både svårare och tyngre att klättra två personer samtidigt. Särskilt med en plastpåse fylld med vatten med en fisk i.

Här eftersträvas en kontinuerlig rörelse uppåt. Efter att ha prövat olika typer av koreografi kommer vi fram till att om de klättrar var för sig parallellt uppnås den eftersträvade rörelsen i bild. Scenen börjar och slutar med att de hjälper varandra. T ex hjälper Gerd Rolf att komma upp i pålen.

Scen 21. EXT. GÅRD – DAG, Drömlik sekvens
Den slaka linan förekommer endast i en scen sedd ur huvudpersonen Gerds perspektiv, point of view, när hon hänger upp och ner i pålen. Eftersom Gerd hänger upp och ner ser hon Rolf gå på lina upp och ner.  Det ä r ett förhöjt ögonblick där Rolf och Gerd får syn på varandra efter att Gerd slagit huvudet i pålen och är lite yr.

Vi enas om att vi utöver helbild på Rolf när han går på lina även ska filma Rolf i närbild för att fånga ögonblicket när han ser på Gerd. Närbilden visar sig enklast att realisera när artisten är på golvet och gungar fram och tillbaka istället för att faktiskt gå på lina.

Inspelningen

Tiden för inspelning av hela filmen är fyra dagar. Vi beslutar att filma cirkusscenerna den första dagen vilket visar sig vara ett lyckokast eftersom det är den enda dagen under hela augusti september då det inte regnar i Göteborg. När det är blött ute går det inte att klättra i påle och balansera på lina. Det blir för halt. Fast själva beslutet grundar sig dels på att vi vill ha möjligheten att kunna resta cirkusscenerna, dvs filma en annan dag ifall vi inte skulle hinna med, dels för att vi alla nog är mest nervösa inför de scenerna och då kan det vara bra att ta tjuren vid hornen direkt. Dessutom blir man trött av att filma och vi vill att artisterna och teamet skulle vara som allra fräschast fysiskt och mentalt när vi arbetar med avancerade cirkusscener. Såklart för att vi vill ha ett så bra resultat som möjligt, men allra främst för att undvika skador och olyckor.

När det gäller de övriga scenerna i filmen t ex interiören Gerds lägenhet har vi möjlighet att repetera i miljön med team och artist dagen före inspelningen. Detta gör att vi är extremt väl förberedda och hinner med att filma mycket under själva inspelningen. Vid repetitionstillfället finns även möjlighet för scenografen att stämma av med regissör och fotograf på plats i miljön.

Efterarbete

Filmen saknar talad dialog, den kommunicerar audiellt via musik och ljud. Därför utarbetar vi en plan för genomförande av efterbearbetningen i syfte att uppnå det eftersträvade konstnärliga resultatet. För att skapa en helhet och en länk mellan musik och ljud kontaktas kompositören Magnus Larsson, som får till uppgift att dels producera musiken dels överblicka hur den länkar till ljudet och ljudläggningen. Carin Blom komponerar filmens musik, delvis på glas, som även används vid klippningen – alltså filmen klipps delvis efter musiken för att få rätt tajming. Filmen klipps av Erika Gonzales i samråd med mig. Eftersom klippningen genomförs i olika omgångar under en längre tidsperiod är det möjligt för mig och klipparen att processa resultatet mellan klipptillfällena samt att hämta in synpunkter på det material vi fått fram. Bl a visas materialet för filmens fotograf och filmregissören Ella Lemhagen som jag haft ett mångårigt samarbete med. Jag och klipparen upptäcker under arbetet att det är svårt att bibehålla den ursprungliga intentionen vad gällde cirkusscenerna, t ex att inte klippa upp drömscenen. Det fungerade inte rytmiskt utan blir segt och odramatiskt. Vi hade överlag ett omfattande material att tillgå men valde att berätta så effektivt som möjligt. Många kill your darlings.

När filmen var färdigklippt ljudläggs den i Stockholm av Marie-Louise Nilebrink. Under inspelningen sker en ljudupptagning men ljudet får inte det utrymme det skulle behöva. Denna bedömning görs eftersom filmen saknar dialog. Detta leder till att Marie-Louise under ljudläggningen gör ett omfattande arbete med att framställa ljud och ljudbilder i linje med den eftersträvade estetiken.

Erfarenheter

Filmproduktion är en utpräglad kollektiv verksamhet. Många olika kreatörer och experter är inblandade i att skapa en gemensam helhet dvs den färdiga filmen. Vägen från idé till färdig film är ofta mycket lång. Precis som i alla produktioner inom Beyond & Within eftersträvar jag att så tidigt som möjligt träffa alla inblandade konstnärliga funktioner. Jag vill i ett tidigt skede låta så många som möjligt ta del av de idéer och den information som finns för att på så sätt ge utrymme till medarbetarna att komma med input i den övergripande kreativa processen. Det faktum att vi bitvis lyckas komma långt i genomförandet av de konstnärliga intentioner vi har med filmen FISH är till största delen deras förtjänst. Detta sätt att arbeta har jag svårt för att få gehör för hos filmens producent även om resultatet uppskattas.

Jag har tidigare erfarenhet av film i egenskap av skådespelare, filmkoreograf och regiassistent men detta är första gången jag är regissör för en produktion med fulltaligt team. Jag har mycket stor hjälp genom hela processen av filmens fotograf Andra Lasmanis. Det är ovant för mig att inte till fullo kunna överblicka resultatet och konsekvenserna av de beslut jag fattar något jag är van vid i arbetet med scenkonst.

I samtal med filmens scenograf Petra Valén kring erfarenheter från arbetet med FISH påpekar hon vikten av att ge alla kreatörer status och att släppa in alla i processen. Det gör att den enskilda personen hinner tänka många varv innan det är dags för beslut, dvs de konstnärliga besluten blir mer genomtänkta. Hon tar även upp att hon tyckte det var positivt att cirkusartisterna bejakade miljön, dvs att de undersökte den och hittade på sätt att använda den.