Test

Åsa om FISH föreställning

Vi har ett förproduktionsmöte på Regionteatern i Växjö inför genomförandet av FISH föreställningsversionen och tittar på filmen FISH för att utgå från den som referens. Vår cirkuskonsult Erik Gullberg och Urban Klingeteg, teknisk chef på teatern förordar att vi använder tross för att kunna rigga både cirkusutrustning och ljud och ljudteknik så effektivt som möjligt. Föreställningen ska turnera till många olika platser och bedömningen är att en tross blir lättaste sättet att realisera det. Jag har stora problem med att trycka in en stor fyrkantig tross i mitt huvud och få den att fungera med den sceniska och rumsliga lösning jag hade tänkt ut tidigare. Efteråt lägger jag mig på en bänk och försöker andas djupt. Inser plötsligt att filmen skall ha premiär två dagar senare på Göteborgs filmfestival och blir väldigt nervös. Undrar hur den kommer att tas emot? På kvällen tar jag tåget till Göteborg. Tyvärr kan cirkusartisterna Gry och Rune inte komma till festivalen eftersom de är på turné i Oman.

Undan för undan via flera produktionsmöten och två veckors workshop med den inblandade tekniska och konstnärliga personalen på Regionteatern, kompositören Magnus Larsson och cirkusartisterna utvecklas föreställningen under våren 2009. Jag förlikar mig med trossen och inser dess absoluta fördelar. Vi hittar ett sätt att använda den som både skapar upplevelsen av ett stort scenrum och en närhet till publiken. Jag har möjlighet att pröva om min idé att jobba med snabba miljöbyten och klippteknik från filmen fungerar i praktiken. Till min stora lättnad fungerar det utöver förväntan och jag kan utgå från det i manusarbetet. En annan aspekt av manusarbetet är att i filmen FISH är karaktären Gerd huvudperson och därför behöver historien kring karaktären Rolf utvecklas i scenversionen. Vi undersöker även deras relation och gemensamma historia. Och förhållningssätt till djur i plast. Innan sommaren avslutar vi med ett genomdrag för teaterns personal. Det är ovant för alla inblandade att ha ett så pass färdigt sceniskt rum och de flesta av scenerna klara i ett så tidigt skede. Att vi kommit så långt i processen medför att jag kan färdigställa manus och distribuera det före sommaruppehållet vilket underlättar för kommunikationen.

Med detta i bagaget och en massa musik som Magnus komponerat börjar vi repetera i augusti. Vi håller till i en industrilokal utanför centrum eftersom vi inte får plats i teaterns lokaler. Inomhus är det väldigt kallt och utomhus är det fantastisk sommar. Vi delar lokalen med ett däcklager och ibland repeterar vi till ljudet av en truck. Gry, Rune och jag är ganska vana vid att ha det så när vi jobbar eftersom cirkus ofta håller till i just industrilokaler av utrymmesskäl. Och av ekonomiska skäl inte minst. Inte så bortskämda med bekvämlighet helt enkelt. Fast just nu upplever vi oss mycket väl omhändertagna! Det är fantastiskt att få jobba med cirkus inom ramen för en institutionsteater och dess resurser både personellt och ekonomiskt.

På plats i repetitionslokalen hela dagarna är förutom jag själv och cirkusartisterna Fredrik Nilsson – ljus och Simon Runsten – ljud och scen. Scenografen Karin Östergren tittar in då och då med ny rekvisita – många djur i plast undersöks och dansmatta som ska bli golv målas i en anslutande lokal. Vår kompositör dyker upp med jämna mellanrum med nytt musikaliskt material och glada tillrop. Kostymören Mikaela Johansson träffar vi till en början mest på teatern när det är dags för kostymprov. Under sommaren har Mikaela gjort kostym till produktionen Cirkus i Glasriket och har därför en erfarenhet av att göra kostym för cirkusdisciplinerna lina och kinesisk påle. Denna gång brottas hon med konstnärliga frågeställningar som rör överförandet från film till scen – Hur behålla samma känsla och estetik som i filmen men göra något eget och specifikt för scenen? Föreställningen innehåller också en del snabba kostymbyten vilket kräver en del tankearbete kring hur det skall lösas både kostymtekniskt och spelmässigt. Masken som görs av Agneta A Forsell kommer in ganska sent i processen och det fungerar bra. Vi enas om en naivistisk filmstjärnelook och att Gry som hänger mycket upp och ner skall klippas i en frisyr som gör att hon slipper använda de mängder med hårsprej som annars brukar gå åt när hon spelar.

Alla inblandade har mycket högt ställda konstnärliga ambitioner. Vi brottas gemensamt med frågeställningarna: Hur överföra material från film till scen? Hur behålla samma känsla, estetik och miljöer som i filmen, men överföra det till scenkonst? Vilken funktion har cirkusinslagen i filmen och hur ser denna funktion ut i scenversionen?  Det faktum att vi har ett konstnärligt material att utgå ifrån är positivt eftersom det möjliggör för oss att fördjupa det ytterligare. Vi enas om att utgå från de olika miljöerna och skapa specifika rum, audiellt och visuellt, för varje ny miljö. Ibland är dessa rum ett fysiskt miljöbyte t ex från inomhus till utomhus eller från hemma hos Gerd till hemma hos Rolf. Ibland är rummet ett inre rum eller känslotillstånd hos en av karaktärerna ofta uttryckt i form av ett cirkusnummer. Vi vill också behålla surroundljudet från filmen för att publiken skall uppleva att det sitter mitt i föreställningen och inte utanför och tittar på. Kompositören Magnus och jag resonerar mycket om användandet av ljud och musik. Den enda talade replik som finns i föreställningen är ett inspelat ”Hallå”, hommage till filmen ’Det våras för stumfilmen’ och Marcel Marceau. Frånvaron av repliker gör att musik och ljud har en bärande gestaltande och dramaturgisk funktion precis som i filmen FISH. Vi utarbetar olika sätt att använda ljudbilden i förhållande till de olika rum vi skapat.

Artisterna Gry och Rune byter också förhållningssätt i olika scener och anpassar spelstil efter vilket rum de är i. Deras aktion dvs det de gör på scenen är samsynkat med ljudet på ett mycket genomarbetat sätt.  Innebörden blir ett rytmiskt samspel mellan rörelse, ljud och ljus som kräver livekörning av teknikerna Simon och Fredrik. Att detta är möjligt att genomföra beror till stor del på Gry och Runes musikalitet och breda kompetens. De bidrar och är delaktiga i varje led i processen från teknisk lösning av rigg och cirkusutrustning, koreografiskt arbete, karaktärsutveckling, scenlösningar till förhållningssätt till publik.

Arbetsmetod

Vi utarbetar också en arbetsmetod i samråd med den tekniska chefen för att kommunikationen och planeringen av arbetet skall flyta så bra som möjligt utan att någon jobbar ihjäl sig vilket kan vara lätt hänt när ambitionsnivån är hög. Det faktum att vi är lite isolerade där ute i industrilokalen gör att vi jobbar extremt fokuserat och intensivt. Efter dagens slut är vi alla helt slut mentalt på ett sätt som ingen av oss brukar vara. Vår arbetsmetod som vi uppdaterar kontinuerligt fungerar bra men vi har ett problem. Simon som ansvarar för både ljud och scen har en för hög arbetsbelastning. Detta kommer sig bl a av att han är en fantastisk problemlösare och tar tag i problem så fort de dyker upp. Dessutom innebär den ambitiösa ljudbild vi strävar efter en massa programmering i ett helt nytt program som fortfarande är under utveckling och därmed oberäkneligt. Simon ringer många samtal till tillverkaren i Amerika. Som arbetsledare är jag missnöjd med mig själv över att jag har svårt att hitta en lösning som innebär en arbetslättnad för Simon. En av svårigheterna är att jag förstår väldigt lite av den tekniska processen i ljudarbetet och därmed har svårt att gå in och fatta beslut för att på något sätt påverka hans arbetsbörda. Som regissör är jag också beroende av hans förmåga att lösa problem när det gäller scenrummet och hans höga konstnärliga ambitionsnivå.  Simon hade inte heller möjlighet att vara med i så hög grad under våren och dess produktionsmöten och workshops eftersom han hade andra arbetsuppgifter t ex tog han lastbilskörkort för att kunna köra den lastbil som behövdes för att transportera trossen. Konsekvensen blev att han inte haft lika mycket förberedelsetid som vi andra vilket han av förklarliga skäl upplever som negativt. Vi pratar mycket om detta Simon, jag och Urban, tekniske chef, och enas om att göra ett annat arbetsupplägg i nästa produktion som vi skall göra tillsammans, Enterprise – En Rymdresa.

Fredrik som gör ljuset är däremot mycket nöjd med upplägget. Han hinner det han ska utan att behöva ljussätta på kvällar och nätter. Eftersom han sitter med på repetitionerna och var med under vårens förberedelseperiod har han en god kännedom om materialet och har haft tid att förbereda sig för uppgiften. För mig som regissör är det en gåva att få se ljuset på ett tidigt stadium samtidigt som vi repeterar scener. Det är så pass ovant för mig att jag börjar oroa mig för att Fredrik tycker att vi har för lite möten kring ljuset och att jag engagerar mig för lite. Jag frågar honom och han säger att det är lugnt.

Att släppa taget

Premiärdags. Publiken intar sina platser. Filmen FISH projiceras på en duk i scenrummet. När den är slut gör karaktärerna Gerd och Rolf entré live. Föreställningen FISH kör igång. Avslutningsvis rullande eftertexter på filmduken som inkluderar alla som arbetat med film och föreställning. Applådtack.

Som alltid känns det tråkigt och lite läskigt att lämna när det är dags för premiär. Men det är också en lättnad att släppa taget. Av erfarenhet vet jag att det är viktigt att successivt börja lämna över föreställningen till artisterna och teknikerna i god tid före premiären. Det är ju de som är föreställningen i möte med publiken. Ibland måste man repetera in i det sista vilket inte är optimalt för någon. Tack vare allas fantastiska arbetsinsats blev FISH klar i god tid och vi hade möjlighet att spela för provpublik innan premiären. Efter premiären, en torsdagseftermiddag i september, åker kompositören och jag tåg hem till Stockholm tillsammans, skålar i champagne och delar en tomhet.